LiinneaPauline

Alltid har du funnits här hemma. Ända sen jag va bebis. Du va alltid så himla snäll, jag drog dej i pälsen och svansen men du gjorde aldrig något.
På sommaren kom du alltid in jordig och smutsig efter att ha legat i jorde och sovit, på vintern tassade du tvekande ut och kissade i snön innan du ville komma in igen. Du var alltid du, bet inte, rev inte. Bara gosade.
Jag kommer ihåg en gång när du gick ut och inte kom in på kvällen. Du brukade göra så ibland men jag kände på mej att nåt var fel. Jag grät men mamma sa att du säkert bara va ute och gick och skulle komma tillbaka. Nästa dag var du fortfarande borta. Vi letade men hittade dej inte. Men en kväll, jag kommer iunte ihåg om det var efetr en eller flera dagar. Men då kom iallafall våran granne hem bärande på dej. Dom hade råkat stänga in dej i sitt garage. Du var tillbaka! Shit så glad jag var då!
Jag ska minnas dej som en katt gjord av kärlek. Oliver. <3